|
VARNING!!! DENNA TEXT KAN VERKLIGEN KÄNNAS
KRÄNKANDE!! LÄS DEN BARA OM DU MÅSTE!
Skit i mobbingproblematiken & andra mobbingtips
Det är inte helt enkelt att försöka sammanfatta mina erfarenheter
inom detta område. Men jag vill verkligen försöka. Kan jag hjälpa en
enda människa på jorden att slippa behöva gå igenom något liknande jag
gjorde så blir jag så glad. Så det är ändå värt ett försök. Jag kommer
att formulera små tips och tankar i detta kapietl. Håll till godo.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tona ned ordet mobbing
Om någon hade frågat mig i femte klass när min situation var som värst,
om jag blev mobbad, är jag inte säker på att jag sagt jag. Trots dagliga
hot, utfrysning och misshandel. Jag tror inte att jag skulle kunnat
sätta en sådan etikett på mina känslor och upplevelser. Det jag visste
var att jag var rädd, orolig och ledsen. Och att det hände konstiga
grejer med mig i form av utbrott. Jag tror lika lite att de tre grabbar
som utsatte mig för det hela hade omöjligt kunnat sätta etiketten
mobbare på sig. De vara bara fräcka och busiga.
Jag tror att kanske just hysterin och rubriceringen mobbing kan ha mer
ont med sig än gott.
Dett på grund av att barn kanske bli hämmade kring sina känslor. Barn
som mår dåligt kanske rent av försöker placera in sina känslor efter en
viss ram för att kunna se sig som mobbade. Blir jagutfryst, blir jag
kränkt, blir jag slagen. I de fall de tvekar på någon punkt kanske de
förblir tysta och känner att de mår dåligt, men mobbad är jag nog inte.
Vi vuxna kan också vi hamna i en fälla. Dels för att vi ställer fel
frågor som:
- Känner du dig mobbad?
- Mobbar du Kalle?
Dessa frågor kanske är rent omöjliga att svara på.
Om jag har en vän och jag misstänker att han mår dåligt, vilket jag
nästan garanterar att jag får en känsla av så sakta närmar jag mig honom
för att kanske fråga hur mår du. Kanske jag ringer en annan vän och
fråga om han har märkt något med Kalle.
Så ska jag vara ärlig så tycker jag att vi ska tona ner ordet mobbing.
Sätt dina känslor och känsla för signaler främst.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lägg inte ner mest kraft på den mobbade och de som mobbar
Om ett barn mår riktigt dåligt så kommer inte den att berätta det för
sina föräldrar och kanske ingen annan heller. Detta för han är för rädd
och hotad eller på grund av att han inte inser det själv.
Alltså kommer vi kanske aldrig att få reda på det och i de flesta fall
om han berättar har det gått alldeles för långt, kanske redan för sent.
Hur ska vi då kunna komma åt problemet.
Genom att fokusera allt vad vi orkar på våra änglar. Majoriteten i
klassen som vi inte tror kan varken bli mobbade eller vara mobbare.
Ljusen helt enkelt. För om det finns någon tendens av mobbing i klassen
så vet dessa det. Hela klassen vet det. Bara att de är tysta eller
kanske rent av är glada att de slipper helvetet.
Detta kan vi göra på olika sätt, men ett bra sätt är att hjälpa de små
att spräcka sin ego ballong som svävar ovanför deras huvud.
Vi ska byta fokus.
Nästa gång ditt barn kommer hem från skolan fråga inte om han/hon har
haft det bra i skolan, för han/hon kommer att svara att hon/han har det.
Och det är just det sdvaret vi som föräldrar vill höra.
Fråga istället hur hade dina kompisar det i skolan idag?
På detta sätt låter vi våra barn se lite bredare och kanske där dyker
något upp i stil med:
- Jag har haft det bra, men det är lite synd om Stina.
I detta läge är du skyldig enligt mig att som vuxen människa ta ansvar
och följa upp det jobbiga med Stina. Om det så innebär att du lyfter
luren till Stinas föräldrar.
Du måste det helt enkelt.
Varför.
Därför ditt barn spenderar sin tid hela dagarna i en grupp där hon
kommer att vara orolig för stina.
Ex.
Tänk dig att du sitter i fikarummet på din arbetsplats. Du och dina
arbetskamrater sitter och pladdrar för fullt. Så kommer Bosse in. Han
tar en kopp kaffe och på vägen till sin soffa så säger han:
- Fasiken Britta har du lagt på dig några kilo.
Du tillsammans med de andra vet inte vad ni ska säga. Ni tittar inte ens
på Britta, lotsas ni inte hört.
Men så händer samma sak igen nästa dag.
- Tycker du har lagt på dig lite, Britta.
Bosse skrattar.
Redan nu kan jag garantera att du kommer att den kvällen innan du somnar
att tänka följande:
- Undrar om det händer i morgon i gen?
- Djävla Bosse!
- Undrar om man ska säga något?
- Fan vad man skulle bli ledsen om man var Britta?
- Varför håller han på så?
Osv.
Detta utan att du varken blir mobbad eller mobbar.
Det är precis samma sak för ditt barn i en klass där detta händer.
Så mitt tips till lärare som vet att klassen är infekterad av
mobbingvirus, lägg ner undervisningen tills det löst sig, det går ändå
inte in något i skallen på de små.
Låt ditt barn spy
Den dag ditt barn totalvägrar att gå till skolan, kan du till 100% räkna
med att det är något i ditt barn liv som är jättejobbigt. Du måste ta i
detta med en gång. Självklart kan ditt barn vilja stanna hemma en dag
och bara vilja mysa med dig, dricka choklad och bara mysa, självklart.
Men när det är totalstopp och det sätts i system så sätt ditt barn i
soffan och tvinga det att berätta vad det är. Barnet får helt enkelt
inte resa sig från soffan till hon klämt fram det.
Om ditt barn börjar att gråta, skrika, slå och sparka, plocka fram en
hink och berätta lugnt att även om hon så skriker till hon spyr så
spelar det ingen roll. Hon kan spy i hinken.
Detta är ett måste.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Trösta först
Om du som vuxen ser att någon behandlas elakt, blir retad eller slagen
eller liknande så rusa inte fram och slit tag i busen och ställ dig och
skäll. För just ved det tillfället när du läxar upp honom vänder du den
som behöver dig mest just då ryggen. Ta hand om den som vblivit sårad,
busen kan du till och med ta i morgon.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag är mobbad, inte en chans
Jag tror att de barn som springer runt på skolgården eller in till
lärare och säger, fröken jag är lite mobbad, är inte mobbade. De barnen
som är det kommer inte. Och gör de det så säger de inte på det viset.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
13 år och dömd för livet
I lokal pressen stod det att en 13 åring blivit polisanmäld för
misshandel av en klasskamrat.
Denna misshandel kan har varit ett bråk på en rast, han kanske skulle ge
igen. Han kanske var rasande och slog sin kompis jätte hårt i ansiktet,
kanske tre slag. Bruten näsa och utslagen tand.
Detta vardagliga bråk resulterade i en polisanmälning som kasnek kommer
följa den lilla grabben resten av sitt liv. Kanske får problem med
framtida banklån, jobb mm.
Vi som vuxna måste hjälpa barnen att tänka efter före. Att de blir
medvetna om att de är ansvariga för sina handlingar.
Det duger inte att säga saker som, det var han som började, det var Olle
som sa jag skulle göra det osv.
Det ditt barn gör just då är han ansvarig för.
Den polisanmälde grabben har skadat en annan människa svårt, sedan
spelar det ingen roll varför, han gjorde det.
Vi som vuxna måste inse detta faktum. Vi kan aldrig försvara våra barn i
dessa situationer, vi måste ge de möjligheten att förstå detta innan,
att tänka efter före.
Jag vet föräldrar som säger, sköt du dina barn så sköter jag mina. Detta
kommer att leda till att dessa barn med stor sannolikhet hamnar i ett
polisregister inom snar framtid...jag lovar och vet.
Så även om du som vuxen har problem låt inte detta gå ut över barnen.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Mening
De vuxna som stött på barn som är för djäkliga och till slut säger, det
är ingen mening. Det är ingen mening när inte ens barnets föräldrar vill
lyssna.
Det finns alltid en mening.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Värre
Om du är barn eller vuxen och känner dig utsatt och mår dåligt. Om du
valt att vara tyst om saken, med anledning av att det blir värre om jag
säger något. Kanske någon även hotat dig i form med, säger du något så
ska du få se på annat.
Till alla er vill jag bara säga en sak, en sak jag är säker på efter
egen erfarenhet.
Det kan inte bli värre.
Jag var tyst i tre år. Från att jag till slut bröt tystnaden med vuxnas
hjälp så tog det intye lång tid förrens jag var människa igen.
Jag lovar det kan inte bli värre.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tröghjärnor
Som ni läst innan så anser jag att skolsystemet är mycket roten till det
onda. Att tävla sig fram med vassa armbågar genom skoltiden skapar hur
bra förutsättningar som helst för att mobbing ska få grogrund.
Jag vill bara säga en sak.
Avskaffa betygen. Hallo vi lever på 2000 talet. Betygen är mer ett medel
för oss vuxna att kunna skapa kontroll än ett hjälpmedel för unga
människor att öka sin kompetens, teoretiskt så väl som social.
Hur kan det tillexempel komma sig att skolan sätter betyg i musik medans
kommunala musik skolan inte gör det.
Samma åldrar på elever, samma mål.
Jag orkar inte älta detta mer för de som bestämmer orkar nog inte tänka
så pass revolutionerande, utan fortsätter i blindo.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
|