Vår största önskan, ett helvete.

Kanske en grym rubrik och kanske lite överdriven, men….

Visst är det väl så att vi inte får utmärka oss alltför mycket att vi har det bra, kul, älskar oss själva och älskar livet. Visst är det väl så när vi träffar någon på stan som undrar hur det är, att vi först svarar bra, men efter inte allt för lång tids konversation övergår till tråkigheter: har du hört om Astas hund, den klarar sig nog inte, jo jag mår bra men det är ju det här med Peter, eller kriget, eller vädret, eller barnen, eller jobbet eller något som i alla fall inte är så bra. Och så bryr vi oss, vi bryr oss i massor över att någon jag aldrig träffat fått amputera benet.
Vi blir nedstämda och efter jag sagt adjö till min vän på stan och önskat all min lycka till den kraken jag aldrig träffat som fått amputera ena benet och till och med frågat hur jag kan få kontakt med henne för att kunna skicka en blomma eller i alla fall ett kort, går vi båda med nedstämda huvuden åt skilda håll. Jag tänker i flera minuter på den stackars kraken jag aldrig träffat som fått amputera ena benet. Usch vad livet är grymt, köper sedan en lott som visar sig vara en nit och börjar att förbanna livet i stort, hur orättvist och djävligt det är.

Oj!! Vad kul, jag stöter på en annan vän jag inte sett på länge. Efter 10 minuter går vi skilda håll med nedtyngda huvuden och tänker på den stackars kraken vi aldrig träffat som fått amputera ena benet, kanske vi ska skriva ett kort tillsammans.
Mitt råd: lägg inte ner energi på att känna medkänsla och ledsamhet över saker som inte angår dig i ditt egna liv, det finns nog av den varan ändå. Om du aldrig hade träffat din vän som kände någon med ett ben hade du aldrig bekymrat dig ändå!

Kanske överdrivet men ändå, visst känner jag igen mig.

Jag hörde om en situation där en personalchef hade fått tydliga indikationer från sin personal att det hade på tok för mycket att göra, de krävde att det anställdes fler folk. Chefen tyckte det var konstigt men tog det på största allvar och började undersöka saken. Efter ett tags tid upptäckte han att inte en enda övertidstimme hade tagits ut.
Vad kan vi tycka om detta.
Jag tror att det är mode att ha det jobbigt, att ha mycket att göra, även om vi inte har det så måste vi i alla fall säga att vi har det. Tänk er själva att en chef på ett företag skulle säga:
Fan vad jag älskar mitt jobb, knappt något att göra, jag kan ta allt i min egen takt och ordet utbrändhet vet jag inte vad det är för något, ursäkta mig nu börjar klockan närma sig 15.00 måste hem och leka med barnen.

NEEEEEEEJ!!

Det skulle då rakt inte duga, fy tusan. Nej, vi vill höra, usch vilken dag, jag fattar inte hur jag ska hinna med, detta jobb tar kål på mig.

Att delge varandra saker som är negativa är i mångt och mycket ett rop på att bli omtyckt och att tycka synd om mig metoder. Eller så är det ett sätt att kunna bekräfta att även om jag har det djävligt så finns det dom som har det värre.
Visst är det skönt att få höra, jag fattar inte att ni orkar med familj, jobb, studier och allt, hade det varit jag så hade jag dött. Den är go…yes!!
Vi svarar och sträcker på oss, nä du vet det är bara att kämpa på, livet är ingen dans på rosor.
Det vi egentligen säger är att, jag klarar något som inte du skulle klara, samt att vi fått en injektion av medlidande vilket aldrig är fel.

Tänk om….
Vi istället skulle ändra på reglerna i denna ”jag har det värst” tävling. Vi ska självklart ha samma mål, att må bra innerst inne, vilket vi tror att vi gör genom denna tävling.

Tänk om man istället för negativitetsregler hade bytt ut de mot kulismregler, vad skulle då hända?
Vi tar ex 1 igen.

Visst är det väl så att det är underbart att delge andra om att vi har det bra, kul, älskar oss själva och älskar livet. Visst är det väl så när vi träffar någon på stan som undrar hur det är, att vi direkt berättar om kuligheter, om hur roligt det var när ens barn somnade över pottan, hur roligt man hade i helgen eller vilken spännande bok man precis avslutat. Och så bryr vi oss, vi bryr oss i massor över roliga saker som hänt sin vän, hur hennes ansikte spricker upp i ett underbart leende när hon ska berätta om en kul grej som hände på jobbet i går.
Vi blir småfnittriga och efter jag sagt adjö till min vän på stan och önskat all min lycka till med fortsatta kuligheter funderar jag på om man skulle bjuda hem dom på middag eller kanske skicka en kul hälsning på ett komiskt vykort. Fasiken vad livet är kul ibland, köper sedan en lott som visar sig vara en nit och börjar skratta, vad trodde jag 95% av lotter är nit och vad betyder det för min framtid.

Oj!! Vad kul, jag stöter på en annan vän jag inte sett på länge. Efter 10 minuter går vi skilda håll med småfnissande leenden och tänker på den vännen jag precis träffade och som hade gjort världens tavla på jobbet. Båda asgarvar och jag ber henne att det stannar mellan oss.
Mitt råd: lägg ner energi på kuliga saker, dela med dig av dom så mycket du orkar. Bjud på dig själv och låt inte små fisbagateller ta överhand om ditt liv.

När jag skrev detta ex. så funderade jag på hur jag skulle få in kraken med det amputerade benet….sorry…det gick inte. Jag kände inte i min mage att om jag hade kört med kulismregler att jag ens skulle berätta det för min gamle vän på stan, jag hade helt enkelt för mycket kul att dela med mig av. Men vad spelar det för roll krakens ena ben finns ju ändå inte längre och hon mår säkert inte bättre av att ett nätverk på stan växer fram och tycker synd om henne, tycker att livet är ett helvete och hoppas och håller tummarna att hon i alla fall får behålla sitt andra.

Saker som har hänt och som vi inte kan ändra på, blir inte bättre av negativa tankar.
Vi väljer själva.
Det finns en rad sådana ex.
Tåget är försenat
Järnvägsbommarna går ner
Jag har utstående tänder
Jag fick en fläck på mina byxor
Jag fes högt
Jag sa fel vid föreläsning
Jag spelade in fel film på videon

mm.mm

Ovanstående fall kan få en människa att gå ifrån glad till död. Ovanstående exempel skulle kunna leda till skilsmässa, ovanstående fall skulle kunna leda till sjukskrivning, till utebliven semester, till en månads negativ tid.
Såå bräckliga är vi kaxiga självgoda människor. Och det roliga i det hela är att vi inte kan göra ett skit åt det hur vi än försöker. Om vi valt att vara negativa marodörer.

Men visst kan vi välja, jo men alla har vi val, du kan själv bestämma om det ska leda till skilsmässa eller något kul.

Det är faktiskt sant.
Vi ska ta några av de ovanstående exemplena.
Vi kommer att jämföra ur kulismens perspektiv och den mer tyvärr vardagliga.


-------------AVBROTT FÖR BEKRÄFTELSE---------------------------------
När jag skriver detta avsnitt sitter jag på ett tåg till Lund, jag antar att det är det nya som även går vidare till Danmark. Jag ska bara citera vad som just sades på tåget för 2 minuter sedan.
”Resenär: Hemskt vilket fint tåg detta är!
Konduktör: Jo visst det yttre, men det tekniska är jätte dåligt”

Kommentar: Varför?
Kunde inte konduktören ha känt till kulismen och istället svarat:
Kul!! Att du tycker det, det är roligt när våra kunder säger sådant och att ni kan sitta bekvämt under resan. Ha en fortsatt trevlig dag! STOPP!! (det räcker så)

Resultat:
Konduktören känner sig stolt och fortsätter med en leende till nästa resenär och kanske till och med om denna hört konversationen av artighet instämmer vilket lyfter konduktören än mer. Kanske detta skulle gått som en löpeld genom hela tåget och konduktören till slut skrikit i smyg av glädje, gett sin fru en extra kram denna fredag och sagt fasiken vad mitt jobb är kul.

Resenären sitter och känner sig glad för att han sa de, att han gav komplimang. Han fick också en komplimang av konduktören som blev glad när kunder sa så. Personen som sitter bredvid honom tittar nog upp på honom och ser lite instämmande ut vilket ger han än mer råg i ryggen.

-------------------SLUT PÅ TILLFÄLLIG BEKRÄFTELSE-------------------------

Åter till avsnittet.
Jag tänkte alltså jämföra lite situationer ur olika perspektiv, kulism och vardagligt.

Tåget är försenat
Vardagligt: Typiskt, förbannade SJ, de kan aldrig hålla tiderna. Ojojoj jag som ska på möte. Jaha nu blir jag försenad, oj vad de kommer att bli sura. Detta kanske raserar hela projektet. Ska fan stämma SJ. Tittar sedan på min granne i tåget och säger….otrooligt. Han instämmer vare han tänkt på det eller inte, svarar, skit alltså och kollar på klockan oavsett han behöver eller inte. Sedan plockar vi upp mobiltelefonen oavsett om vi behöver eller inte, tittar fram i tåget mot lokförarvagnen, oavsett om det hjälper eller inte.
Svär ett par svordomar, biter på naglarna, kollar i väskan, pillar på mobilen allt detta oavsett om vi behöver det eller inte. Negativa stämningar sprider sig i hela tåget och när lokföraren säger i högtalarna att tyvärr blir vi ytterligare 10+ min försenade, så för de resenärer som ska till Motala, inväntar buss, de som ska till finnspång kommer att missa kommande tåg vilket leder till en väntan på ca 30 min, annars fortsätter detta tåg mot Kiruna om 10 min. Vi ber hemskt mycket om ursäkt och ber er ha överseende med detta. Saken är biff, hysteri.

Ovanstående fall kan få en människa att gå ifrån glad till död. Ovanstående exempel skulle kunna leda till skilsmässa, ovanstående fall skulle kunna leda till sjukskrivning, till utebliven semester, till en månads negativ tid.
Såå bräckliga är vi kaxiga självgoda människor. Och det roliga i det hela är att vi inte kan göra ett skit åt det hur vi än försöker. Om vi valt att vara negativa marodörer.


Kulism: Jaha! Ska bli kul att se hur andra traditionalister reagerar. Eller undra om jag skulle läsa ett kapitel till i min bok. Bra då kan jag fortsätta att tjuvtitta på den söta killen där borta.
Om det dröjer allt för länge får jag nog ringa till Kent och säga att jag kommer lite senare och att de kan börja mötet utan mig om de vill. Förstår han inte mig så får han komma hit och bära tåget sista biten.


Jag fes högt vid tentan

Vardagligt: Nu dör jag. Visst alla ni satans studenter som försöker att hålla er för skratt, skratta för helvete, sänk mig, jag är ändå död. Nää jag börjar gråta. Ska jag springa hem, skita i tentan, få omtenta. Jag kanske ska snabbt titta på någon annan och ge han skulden, kanske ska jag skrapa försiktigt med stolen mot golvet så alla tror att det var det som lät. Kanske ska jag….
För sent de vet att det är jag. Fan vad jag hatar dom och min röv.
Oj slut på tiden för tentan, jag hann bara svara på två frågor. Neeeej omtenta.

Kulism: Oj!! Pinsamt. Typiskt nu när all hör det. Nej jag får ta det sedan måste få klar tentan.
Å andra sidan har jag gett mina kamrater något kul att fundera på, lite glädje under tentan kan ju aldrig skada.
Efter att jag var klar med tentan hade jag glömt fisen…nästan. Spelade ingen roll alla var så upptagna efteråt att diskutera hur det hade gått så skit i samma….jag fes..


I alla situationer har vi val över hur vi kan agera, inte bestämma vad som händer men just hur jag ska ta det. Man skulle kunna använda detta flöde:

Händelse/reaktion/agerande/gå vidare till gå/utan att passera mentalt fängelse

eller

Händelse/reaktion/agerande/gå direkt till mentalt fängelse utan att passera gå.

1. Händelse
Händelsen i sig eller den situation som uppstår kan vi sällan påverka, saker händer.
Visst vi kan förebygga, vill jag inte bli försenad på ett tåg så tar jag en taxi istället eller tar jag mig dit på ett annat sätt. Men tyvärr gott folk är livet så finurligt att saker händer hela tiden, tid är förändring.
2. Reaktion
Likaså här kan vi oftast inte påverka vår omedelbara reaktion. Hjärnan är snabbar än vårt logiska tänkande. Men detta går att träna upp. Tränar man tillräckligt mycket inom ex kulismen så agerar man omedelbart positivt i vissa situationer man annars inte hade gjort.

3. Agerande
Här kära du kan du välja och vraka hur mycket du vill, det är helt upp till dig. Efter att hjärnan reagerat på ett visst sätt så blir det du som tar över.
Ta ex det försenade tåget.
Reaktionen kan ju bli, oj!! Det var inte bra med tanke på det möte jag har. STOPP!!!
Nu är det dags för agerande, du väljer om du ska gräva ner dig i ett negativt träsk eller i en kul extra stund. För vad du en väljer kommer tåget att vara försenat.

Tips. Nästa gång du råkar ut för något och fått en reaktion ställ dig frågan: kan jag påverka situationen, om svaret är nej, fundera hur kan jag se något kul i detta.
Om du kan påverka situationen, gör det endast om det leder till ett lyckligare och kuligare resultat.
Tänk dig att någon spiller ut ett glas vin på din kostym på en fin fest.
Reaktionen blir kanske Neeej!!
Kan du påverka situationen, om inte: Välj inte att gå hem, välj inte att gömma dig, välj att konstatera att någon hällde ut vin på dig. Hur tror du jag känner mig som olyckligtvis spillde ut det på dig om du går hem eller gömmer dig, skittaskigt jag med, då går jag också hem. Konstatera vad som hänt, om någon frågar dig under kvällen vad du har på kostymen, svara någon hade sådan otur och spillde ut allt sitt vin på dig, men att du bjöd på ett nytt glas. Ingen stor sak.