Förargelseväckande beteende Nu tänker jag berätta en historia om mig själv. Jag vet att ni inte kommer att tro mig, men det spelar inte någon roll. Bara ni ändå tar er tiden och lyssnar för den kan nog ändå väcka en och annan tanke. Jag tillsammans med 4 andra i hela världen lider av peretcias docevitale imbuerdiaem [* peretsias dossevital imburdiem]. Detta är en unik och mycket besvärlig form av allergi. Det värsta av allt är att den liksom HIV är obotlig. I alla fall när jag skriver detta, men visst skall man hoppas. Allergin tar sig formen av små svampar på huden som sedan snabbt spricker och bildar små köttiga sår som dels, ursäkta, gör så in i helvetes ont och dessutom luktar gammal spya. Allergin framkallas så fort huden är i mörker och i värme. Och det ”bästa” av allt är att den enda huden på hela kroppen som kan nås av allergin är penisen. Nu kan ni kanske föreställa er problematiken av att drabbas av peretcias docevitale imbuerdiaem. Min läkare, eller rättare sagt förra läkare kunde bara säga en sak: - Det enda du kan göra min unge man är att ständigt ha pillen ute, och vänja dig vid det. Nu kanske ni tror att skälet att han var min förra läkare beror på att jag slog ihjäl honom, men så är inte fallet, han fick sparken. Han hade rätt, det var faktiskt det enda jag kunde göra. Det tog väldigt lång tid innan jag vågade, men jag var tvungen. Första gången jag klev ut i det fria, det vill säga utomhus blev det kaos. Människor som såg mig skrek rakt ut. I början försökte jag förklara, ursäkta och så men det var ingen mening, folk var hysteriska. Fan jag var tvungen att handla, att tanka bilen, att motionera, jag ville ju för fan leva. Det har väl jag rätten till liksom alla andra. Tror till och med att det finns en lag om sådan, allas rätt till ett drägligt liv. Så till slut sket jag blankt i vad folk tyckte. Under första året har jag råkat ut för följande: - 234 gånger retad och fått anklagelser för att vara pedofil - Betalat cirka 140 000 kronor i skadestånd till personer som angivit mig som pedofil, våldtäktsman mm. - 13 blivit misshandlad av olika personer för att vara en snuskgubbe. - Fått bajs inkletat på min husdörr 37 med skriften bög - Fått dagen ris och tummen ner för min existens i lokalpressen 9 gånger. - Blivit häktad 7 gånger för förargelseväckande beteende. En dag när jag var ute och sprang i motionsspåret i Klararaparken och som vanligt satte mig på parkbänken vid den stora gröna dungen, så av min förvåning satt det en annan man på bänken. Det brukade faktiskt aldrig sitta någon just där. Han hade ansiktet vänt bort ifrån mig och ögonen stirrade i en tidning av märket DI. Jag satte mig jämte honom med förhoppningen att han inte skulle titta på mig eller att han snart skulle gå. Efter ett par minuter precis i samma ögonblick som jag tittade mot honom så lyfte h på huvudet och tittade mot mig. Båda gallskrek rakt ut, allt vad vi orkade. Vad faan har du råkat ut för? - Det är en lång historia, svarade mannen. Han såg ut som en korsning mellan monstret i mumien filmen och en rå köttbiff i ansiktet. - Jag brann inne i ett hus precis under en stöt jag och mina killar gjorde. Tjejen som jag precis höll på att bemästra med min slickepinne hann ut före mig. Typiskt. Jag fick de västa brännskadorna i svenskhistoria. Det var ett under att jag överlevde, sa läkarna. Men fan vad jobbigt det var att komma tillbaka, att våga gå ut, att se människor och vänner in i ögonen. Men nu så lever jag på föreläsningar för små snorungar om hur farligt det är att leka med elden. Får fan till och med skriva autografer när jag går på stan. Jag äcklades. - Du då! Varför i helvete sitter du med slickepinnen ute. - Det är en lång historia sa jag, ganska lik din. Jag reste mig och gick. - Jag har bara inte fått skriva autografer ännu, sa jag tyst för mig själv.