3 X 3 meter i 4färg

Jag har tänkt på en sak. Till.
Efter att ha läst en undersökning om barns förebilder, där man jämförde oss västerländska barn med barn från sydligare breddgrader kom man fram till att på barn från den varmare delen i världen toppade farmödrar och mormödrar listan. Detta medan vi i kallare temperaturer valde gosedjur och leksaker.

Detta hade inte med tempen att göra.
Faktum är alltså att vi har svårt att se människor som förebilder....konstigt...eller.

Jag kommer aldrig att glömma den gången jag var på en hockeymatch i stan. Jag hatar hockey. Men min dåvarande tjej gjorde det inte. Och kär som man var gick man på hockey. Jag vet fortfarande inte vad icing är, och tjejen har jag inte kvar.
Men i alla fall hände något under matchen jag aldrig kommer att glömma.

Snett nedanför när vi satt, tjejen och jag, satt en pappa med sin lilla son. Grabben kunde inte vara mer än åtta bast. Jag önskar att jag hade en kamera med mig. Det var en perfekt bild. Pappan och sonen hade samma halsduk och mössa på sig. De var riktiga fan. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag vet inte ens idag vilka lag som spelade, men det gjorde herrarna nedanför mig i alla fall. De hejjade och tjoade. Braaa....neeeejj......yeeeessss.

Man kunde verkligen se hur ögonen glittrade på dom, hur grabben stolthet var i extas och hur pappan kände maxad lycka att ha sin grabb jämte sig. De satt så nära, var varandra så nära, så nära. Heja heja.

De var nog just då varandras förebilder, om inte annars, grabben hade en förebild cirka en millimeter ifrån sig just då, pappa.

Men....

...så blåste domaren i pipan. Någon blev utvisad.

Pappan nedanför mig flög upp ifrån bänken och pekade och skrek, domardjävel, idiot, fan dig.
Stick hem din djävel. Grabben reste sig också upp och tittade upp på sin pappa med stora ögon. Var tyst och stilla, tvekade, klämde sedan även han i och skrek med gäll röst, djävel.

En fin bild värd att fotograferas pulveriserades rakt framför ögonen på mig.

Detta medan vi i kallare temperaturer valde gosedjur och leksaker.

En annan bild jag ser framför mig är Lisa 4 år. Lisa är världen sötaste 4 åring, liksom alla andra 4 åriga flickor med glittrande ögon, rosiga kinder och en mage som står vackert, mätt, rakt ut.

- Mamma, mamma, titta!!! När jag står upp och tittar rakt ner ser jag inte mina fötter bara min roliga mage.


Det har precis blivit vår och åter igen dimper ELLOS katalogen ner i brevlinkastet rakt framför ögonen på mamma som stått där och väntat.
Hon vet att sommaren nalkas.
Mamma tittar på årets baddräktsmode. Inser att detta blir inte lätt. Det ska vara hög skurning i år, helst bikini, magen ska vara bar.

På kvällen står mamma framför spegeln endast iklädd underkläder, precis nyutkommen från duschen.
Pappa ligger på soffan och fokuserar på sportnyheter.

Mamma vänder på sig, höger, vänster, vänster höger, från sidan, bakifrån, framifrån osv. Spegeln ger henne en aning om sanningen. Sanningen om det faktum att det blir svårt... svårt att hitta något ur katalogen som ligger uppslagen på sidan 128, där baddräkterna och bikinerna visas på halvanorektiska tjejer som liknar en blandning mellan amatörporrfilmstjärnor och vanliga tjejer med för störa bröst.

- Jag måste banta, måste hitta numret till Mats som säljer Herbalife. Vikt väktarna duger inte denna gången, det måste gå snabbare . Fan som jag ser ut, kolla magen.

En mörk röst ifrån soffan gör sig hörd:
- Det var det jag sa, du skulle inte äta så mycket julskinka i år, he he he.

Pappa återgår sedan till sporten.

- Usch, nä jag pallar inte detta, kolla på mig som jag ser ut, säger mamma högt och nedstämt.


Ögonen på Lisa är nu stora. Så stora och frågande.

Hon har tittat upp på mamma en lång stund.
Lisa står jämte mamma endast iklädd ett par söta trosor med Askungen på.
Lisa ser inte sina fötter när hon tittar rakt ner, hon ser bara hennes fula, hemska, feta mage som är i vägen.


Detta medan vi i kallare temperaturer valde gosedjur och leksaker.


Jag har en dröm. Jag vill att mina barn när de fyller tolv ska komma till mig och fråga:
- Pappa, pappa, jag önskar mig en plansch på dig som är tre gånger tre meter stor i fyrfärgstryck. Kan jag få det?


Hur denna dröm kommer att uppfyllas eller inte det vet jag inte, det kan bara tiden utvisa.
Men jag har en dröm....och livet blir det man gör det till.